.My love.


Den gömda lådan....

Trots att man inte vill kommer tankarna fram, dom liksom smyger sig på en.
Ni vet, dom där med stort D, Dom där man har placerat i en låda och gömt längst bak i garderoben.

-


 

Lådan som innehåller allt! Lådan som man lägger ner alla sina dåliga upplevelser i, och speciellt alla tankar kring dem.
Man gömmer den så långt bort som möjligt, på ett sådant ställe man aldrig skulle få för sig att leta.



 

.Lådan man aldrig ville se igen.



 

Jag hittade min låda idag.

Önskar att jag kunde lägga ner alla tankar i den som den rörde upp i huvudetet på mig, allting som den fick mig att minnas.

Det var hemskt, jag kände mig så förvirrad just då. Varför skulle jag finna den överhuvudtaget? - Och vad gjorde så jag fann den? 

Lådan fick mig att minnas det som hände sist, det som fick mig att förvara händelsen i en låda. Just av den enkla anledningen att det var hemskt.

Jag minns den dagen så väl. Dagen då allting rasade samman för mig, och då menar jag allt!
Jag var nära på att förlora det viktigaste jag har. Minns allt, minns varje sms, varje tanke jag hade.
På knä stog jag i en vattenpöl, grät och skrek tills jag tappade andan. Tankarna om att mitt liv inte var någonting värt längre susade i mitt huvud. 
Jag grät, nå fruktansvärt mycket. Det tog aldrig slut.  Jag var så utmattad. Jag ville bara blunda, somna och hoppas på att då jag vaknar inse att detta bara var den västa mardrömmen någon kan tänka sig. Men jag kunde inte.

Jag var vaken hela natten, trodde att jag hade svårt att sova för att jag tidigare under dagen hade haft ont i nacken.
Jag tog en dos av min medicin som i vanliga fall hjälper mig att slappna av och somna inom 10min. Efter 30min tog jag ytterligare en dos, och en till men det hjälpte inte.  - Jag var så ledsen.
Jag satt vaken hela natten och stirrade med tårfyllda ögon på telefonen. - Den var tyst, inte ett pip, inte ett surr... 

Jag gick upp på morgonen och var trevlig vid frukostbordet. - Fy fan vad jag ljög, jag var knappast glad. Ingenting var så enkelt som jag fick det att framstå som vid den frukosten. 
 
- Det löste sig, men som sagt... Ibland hittar man den där gömda lådan.




 

Baby, you got the lips of an angel. För mig är det skrivet i sten.
Ik hau van jau



 

I never meant to cause you pain
And I only have myself to blame

If I ain't got you, I ain't got anything
It just don't feel the same

If I ain't got you,
And if I ain't got you, I ain't got anything
Can't even feel the pain
No, if I ain't got you, you

If I could I would pick up the pieces of your broken heart
And put it back together
And I would, I would hold you in my arms until the hurting stops
And stay right here forever

Dålig dag blir bra

Sitter hemma i soffan, ikväll igen...

Jag kanske skall uppdatera lite info om mig.  I Januari 2007 vad jag med om en bussolycka.
Detta gav mig en nackskada som i sin tur har gett mig diskbråck i nacken. Detta är hemskt!

Jag har väldigt stora smärtor varje dag och natt.  Under nätterna så brukar jag inte sova mer än 3 timmar.
Men iaf, jag har sedan 2 veckor tillbaka fått en konstig biverkning av smärtan. Jag började kräkas då det gjorde allt för ont.

Har sedan i onsdags natt stått på alla 4 vid antal olika tillfällen. Äckligt.
Jag har självklart gått till doktorn och bett om hjälp, dom säger att jag skall ta mig en trala-la tablett och stanna hemma.

Visst är det skönt att vara hemma då man är såhär, men inte kul.
 Menar, man tjänar inga pengar på att vara hemma, man hinner tänka på livet och framtiden alldeles för mycket.
Och så får man skuldkänslor då chefen är ens vän. Suck!




Klockan är nu 22,18  och Gubben har ännu inte kommit hem från jobbet. - Jag saknar honom, oerhört mycket.
Han berättade för mig att jobbet eventuellt skulle lägga om arbetstiderna nästa vecka, detta innbär att han kommer att komma hem tidigare. =)


Sitter och sneglar på katten som snarkar med ett visslande ljud, haha...
Så söt, han ligger på rygg med alla tassar i vädret!

Bara för en stund

Jag har fått igång min dator, men bara för en stund antar jag...
Ligger här på soffan med gubben och tittar på en ny serie - Fringe. Faktiskt så är det jäkligt intressant, en blandning av NCIS & HOUSE. Lite coolt sådär.

Jag har sedan i onsdagsnatt varit dålig, känns som att det blivit något sånär bättre. - Menar står inte på alla fyra tack och lov.

Tack Jessica!

Det känns som om du hjälpt mig att koppla av lite, som om du visade att jag fortfarande kan.
Har haft skitkul de senaste två dagarna, ser fram emot torsdag =)

Me love you

wiihoo! - Eller inte!

Gubben jobbar till sent på kvällen, som varje kväll. Kan iaf skatta mig lycklig över att han faktiskt kommer hem denna kväll.
Han och hans kompis har fått för sig att lira x-box tis-tors denna vecka. Mycket roande, eller absolut inte!
Konstaterade igår kväll att om jag nu en helt vanlig vecka mån-fre,  får se honom 3 timmar om dagen så får jag denna vecka se honom totalt 9 timmar.

Fan vad jag hatar det där jävla X-box-skiten!!!!


Jag önskar att jag fick se lite mer av honom, börjar bli jobbigt då han arbetar så konstiga tider.
Han ligger och fetsover då jag går upp, då jag äter lunch åker han till jobbet. Då jag skall laga middag är det ca. 3 timmar tills det att han slutar, om det nu inte blir övertid!


Finns ytterligare en (av många) grej som stör mig just nu... Jag är då ganska beroende av min telefon!
Min älskade söta helt underbara syssling till idiot, sumpade min telefon i backen. Rakt ner i asfalten. PANG!
Tror inte det fanns en grej på telefonen som faktiskt satt kvar, simkortet flög till höger, batteriet till vänster och mitt på backen låg en spräckt skärm, keffa knappar och helt  "jag tänker då inte ta emot några samtal mer" - telefon.
- Mycket irriterande!

Sitter på jobbet just nu, fick en liten stund över mellan alla samtal som kommit in nu på morgonen.
Sitter och pratar med Jessica på msn, hon säger att jag skall blogga mer, är dock väldigt svårt då datorn är mer eller mindre pajj!


Fifan vad jag är hungrig - lunch mina damer och herrar!



Oskuld tills nu...

Hej hela världen!
 
Jag var helt klart en oskuld på att blogga tills det att Jessica-ekholm kom in i bilden.
Hon spräckte mig! haha....


Kort och gott om mig själv

Helena , närmsta vänner och familj kallar mig Nena.
19år, bor mitt ute i ingenstans och jag stormtrivs trots att bussarna är inget att lita på!
Har min stora kärlek som jag bor sambo med, han är mitt allt! - Någon jag kan döda för.
Stolt Djurgårdare
Då jag har en gubbe som älskar att kolla på film/serier har jag nog sett det mesta.
Har fastnat för en serie, One Three Hill - skjukt bra och mycket intressant då man som ung människa kan sätta sig in en annan ung människas liv.









 

RSS 2.0